Det stora avskedet där jag fick säga hejdå till den jag har stått närmast under det här året. Det var verkligen inte kul och tårarna bara rann, kunde verkligen inte föreställa mig att det skulle vara så jobbigt som det faktiskt var. Ville inte släppa och kunde heller inte sluta gråta. Men vad jag kan säga iallafall är att det här året med min syster har varit det bästa. Att ha henne bara en trappa ifrån i vårt och torrt har varit guldvärt. Vi har gjort så jädra mycket tillsammans så att det känns som vi har känt varandra en livstid. Men nu tyvärr är det här året över och det var dags att säga hejdå, men här i Funkan så säger vi inte hejdå utan vi säger vi ses snart. Vilket betyder att bara för att vi inte bor i samma hus längre betyder det inte att vi inte är systrar längre. Vi kommer alltid att vara hermanas! Te quiero mucho mi hermana, vi ses snart! 

Jag var även tvungen att säga hejdå till den här finingen som verkligen inte heller va lätt. Usch tårarna ville verkligen inte sluta rinna och lika lite som de ville sluta rinna, lika lite ville jag att de skulle åka. Älskar er båda sjukt mycket och hoppas ni förstår hur mycket ni betyder för mig! Och nu vet jag att ni står och skriker och sjunger "midnight memories" på någon arena i Danmark. Hoppas ni har det sjukt kul och bara så ni vet saknar jag er jätte mycket! Jag saknar er alla så extremt mycket redan, känns så konstigt att vara här själv! #kaoz i miss and love you!